Sillmuseum

Att sillen haft stor betydelse för Marstrand genom historien råder det inget tvivel om. Ett bevis på detta är bland annat Marstrands vapensköld som visar tre sillar runt en stjärna. I Marstrand vurmar man fortfarande för fisken som en gång gjorde ön rik och berömd. Den första dokumenterade stora sillperioden inträffade 1556-1589. Marstrand var centralort för fisket som innebar ett enormt uppsving för staden. Uppemot 15 000 människor sägs ha funnits i och omkring Marstrand vid denna tid. 

Nästa stora period 1660-1680 skulle komma att kallas “det stora sillfisket” och “Bohusläns Klondyke”. När sillen dök upp strömmade folk ut till kusten på- hejade av staten som erbjöd fri mark, skatteförmåner och fritt timmer till bostäder för att locka arbetskraft.

Den enorma tillgången på sill skapade en enorm industri kring fisket. Stora mängder salt krävdes för att konservera sillen och som mest fanns runt 300 salterier i Bohuslän. När det fiskades mer sill än vad människorna kunde äta började man utvinna tran ur den. På Stensholmen, inte långt från Marstrand, låg ett av de största av cirka 500 trankokerierna i Bohuslän. Det var silloljan från Bohuslän som lyste upp gatorna i London och Paris

Eftersom sillen gick in i vikarna i så rikliga mängder hade man under sillperioderna fiskat med så kallade landvadar. Under den sista stora sillperioden 1877-1906 började man också fiska med snörpvadar, sillstimmen ringades in av stora nät som snörptes åt i botten. Sedan kunde man ösa upp sillen i båtarna.

Under den sista sillperioden kom ångbåtarna och järnvägen. Färsk och lättsaltad sill kunde nu exporteras till Tyskland, England och även fraktas ut till alla landsändar av Sverige. Sillen blev var mans föda. De stora sillperioderna är förnärvarande över men sillen älskas och är en självklar del av våra svenska högtider.